Historia med flera sidor.

En båt passerar på fjärden utanför fönstret. Lugnet har börjat infinna sig. Gästerna har rest, kvar är bara den inneboende dottern.

Det har varit en intensiv helg. Den är ännu inte slut.

Ikväll gjorde vi en biltur i omgivningarna. Det är okända trakter för mig. Någon gång i min barndom var jag här och hälsade på en moster som bodde här en tid. Jag har diffusa minnen av det.
Men ikväll for vi mellan små tråkiga brukssamhällen, medeltida kyrkor och stora herresäten. När jag ser dessa stora herrgårdar och slott som nu närmast förfaller blir mina känslor kluvna. Jag blir ledsen över det förfall av gammal historia och kultur och konst som detta innebär. Men samtidigt inser jag att idag har ingen råd att hålla dessa komplex i stånd. Dessa stora gårdar som var som egna samhällen är nu i regel en en ensam bondes arbetsplats. I bästa fall har han någon säsongsanställd.

Men att de en gång kunde byggas och fungera byggde på billig arbetskraft. Det var de stora klasskillnaderna som gjorde det möjligt. Det var krigsherrar som fick stora förläningar som tack för att de lagt andra under svensk befallning. Förtrycket var stort och den lille mannens skyldigheter stora medan hans rättigheter var få.

Så finns dock en annan bild också. Den från mina hemtrakter, där herrgårdarna inte var fullt så stora och där avståndet mellan herrar och torpare ofta var litet. I min släkt finns berättelserna från båda sidor... om ömsesidigt beroende, om ansvar för den mindre bemedlade, om kärlek till adelsfamiljen på "herragårn". En värld där man delade livet i sina olika roller, men där människovärdet aldrig tummades på...
Och där det inte var så illa att bli statare på den stora gården. Den gård där så mycket av min historia utspelar sig... Både i salongen och på gårdsplanen och på skogvaktarbostället... Där både morfar och farfar passerade, där farmor växte upp... där hennes far blev galen... där morfars morbror hällde pottan över döttrarnas friare... där kusinerna fick lära sig köra bil för det skulle finna flickor kunna hade ryttmästaren sagt... där farmors faster tog hand om min mors syssling när hans mor blev sjuk... där mormors väninna blev myndig fru på en gård... och där jag kom åter som ärad gäst på "herrgårn"... och fru på gården...

Ja... vad hände med fritidshuset?

Har inte varit här på länge. Verklighetens fritidshus är makens bostad. Där är jag nu.

Vardagen på min egen ort har varit krävande. Jag har inte hunnit skriva där heller.

Lever i en slags mellanvärld där framtiden är oviss. Och då blir det inte så många spirituella inlägg...