Tillbaka

Så har de första stapplande stegen tillbaka tagits. Oj, vad trött jag är. Men det gick utan att någon var uppenbart elak. Men lite stelt, och en person blängde med svarta ögon. men det var ju väntat.
Dock fick jag blommor av tantmaffian. Dom som borde haft blommor av mig...

Det är bara att hoppas att det ska hålla nu. Och jag undrar om jag någonsin vågar ta förebyggande medicin vid en utlandsresa mer... inte om det ska bli sådana här konsekvenser...

Aningar...

Kanske bara mina egna fantasier. Men ändå anar jag orosmoln efter telefonsamtalet. Det blir inte lätt att komma tillbaka...

Det finns så många känslor i omlopp, så mycket dom måste lägga ut på någon annan. Mottagandet kan bli blandat.

Och är det positivt eller negativt att diakoniarbetet ska ses över?

Kanske blir det ett bättre år trots allt!

På nyårsafton önskade jag hett att 2007 skulle ta slut, men var osäker på att 2008 skulle bli bättre. Ja, inte kan jag veta. Men just nu ser det ljusare ut.

Jag får börja jobba 10 timmar i veckan och öka när jag orkar. Till sist valde man att låta mig komma tillbaka på mina villkor. Man valde att tro mig...

Men det skulle till ett tryck från församlingen!

Kraftlös

Det känns som om all kraft lämnat mig. Men egentligen är det inte så konstigt.

Det är så lite som ger kraft för tillfället, och så mycket som tar. Och ingen har oändliga reserver. Mina har räckt förvånansvärt länge ändå!