söndag 3 februari 2008

Vad händer om man måste inse att de kristna inte är orsak till allt ont?

Funderar över fenomenet att det finns folk som anklagar kristendomen för allt ont dom kan komma på. Jag försöker sätta mig in i hur de tänker... men det kan jag naturligtvis inte helt. Hätskheten är ett utmärkande drag hos dessa. Gränsande till hat, samtidigt som de anklagar alla kristna för att vara hatiska.

Det är mycket projektion av egna oönskade drag och känslor naturligtvis. Men det gör vi oss alla skyldiga till, det är inte så märkligt.

Men om man nu bekymrar sig så mycket över kristna människors ondska, om man nu ser det som roten till allt ont - varför blir man då så rasande och oförskämd om det visar sig att det kan finnas något gott i den kristna tron? Borde man inte dra en suck av lättnad och slå på trumman för denna del av kristenheten istället?

Varför är det så viktigt att få behålla sina fördomar om hur kristna är och om vad som sker i kyrkorna? Är det för att det är en enkel förklaring att kunna skylla på någon? Om inte allt lidande, alla katastrofer, alla krig är orsakade av kristna så måste man inse att det är mer komplext än så. Man kanske t o m måste börja fundera över sin egen del i världens lidande.

Men så omedvetna kan dom väl ändå inte vara?

11 kommentarer:

Björn Wadström sa...

Hej Kyrksyster.
Hoppas det är ok att vi diskuterar synen på människan här. Den andra debatten på min sida handlar ju mest om religion-politik.
Nu är jag av den åsikten att religionen skall syssla med frågor om existensen och inte i med att fatta politiska beslut.
Först så diskuterar jag ur ateistens pespektiv så det inte blir några missförstånd.
En av de frågor som jag ser är problematisk med kristendom är dualismen. Den skapar i sig konflikter mellan människor. Rätt/fel..ond /god osv. Normen i värderingen är vad jag förstår Bibeln. Då uppstår nästa problem och det är att den texten skall tolkas. Vem har tolkningsföreträde?
Nästa stora fråga som gäller religion är att om det nu finns 1 Gud och vad jag förstår så har kristendom, judendom och islam samma källa. Varför pågår då ständiga konflikter mellan religionerna?

kyrksyster sa...

Dualismen är egentligen inte en kristen grej. Den hör hemma i den grekiska filosofin som väl aldrig helt släppt sitt grepp om oss västerlänningar. Så den smyger sig in i många teologers tankevärld likväl som i lagstiftning och allmänna opinionen.
Kanske ligger det i människonaturen att vilja ha tillvaron uppdelad i svart och vitt. Inte minst märker man ju det på debatterna i bloggvärlden.

Den kristna människosynen ser människan som en hel varelse med kropp, själ och ande. Skapad av Gud och en avbild av honom. Människans värde är oersättligt och det gäler alla. Men något tog sig in i den goda världen, något började locka människan som gjorde att hon blev kapabel att inte bara vara ett naturbarn i oskuldsfullhet utan också kapabel att fördärva. Och det behöver vi ju inte se så långt bort för att konstatera. Människor gör skada likväl som det goda.
Men vad som är vad är ingen självklarhet. Det är ofta invävt i vartannat och det gör oss många gånger förtvivlade.

För judarna är lagen normerande. För kristna är den uppfylld av Jesus och därmed utan makt.
Den enda norm kristna har är det dubbla kärleksbudet. Kärleken till medmänniskan och Gud.

Och det gör att det naturligtvis blir diskussioner om vad som är tillåtet eller ej. Eftersom det alltid handlar om vad som är kärleksfullt.
10 Guds bud anser vi ju är en god sammanfattning av vad som främjar kärleken.
Det finns så kallade evangeliska råd i Nya Testamentet som kan vara goda, men de är givna in i den livssituation människorna befann sig i då och måste då omtolkas för oss. Vad är kärnan i dessa råd? Ja, den frågan måste man ställa sig.

Sen finns det alltid enskilda kristna och även grupper som är av sorten paragrafryttare och är fixerade vid "att det står i Bibeln att man ska..." De flesta kristna genomgår en sådan fas innan polletten trillar ner och man förstår att det är relationen till Jesus som är centrum. Och att man får orientera utifrån den och inte utifrån bokstäver.

De tre religionerna som ibland kallas "Bokens folk" eftersom alla har sitt ursprung ur Gamla Testamentet har vissa saker gemensamt men skiljer sig på andra.

Det kristendomen skiljer sig i är ju att vi predikar att Gud blev människa i Jesus och att han som den ende kunde fullborda lagen, ge sig själv som offer och därmed besegra synd och död. I och med det har han enligt vår tro räddat oss från den stora tomhet och övergivenhet som ibland kallas helvete.

För judar och muslimer är detta en hädelse. Ett anspråk som för dem är helt otänkbart.
Judarna ser sin räddning i att vara det utvalda folket, messias ska komma men som en världslig ledare. De ortodoxa judarna följer den stränga lagen i Torah.
Muslimerna ser sin räddning i underkastelsen under Allah, i att vara hans soldat och lyda allt han genom sin profet har befallt.

Striderna är nog inte så ofta mellan religionerna som mellan världsbilder. Och vad som är kultur, historietolkning och religion i olika folkgruppers aversioner mot varandra är svårt att avgöra. Och många av dessa strider handlar om klassfrågor. Skolexemplet är väl katoliker och protestanter i Nordirland...

Kristen tro kan aldrig bli helt opolitisk. Den är inte partipolitisk, men en del frågor är det omöjligt att inte lägga kristna aspekter på. Och så länge det finns kristna politiker så kommer de kristna värderingarna att dyka upp i debatterna.

På min AB-blogg har jag skrivit en hel del om det och om bibelsyn och om hur kristna bemöts idag. I högerspalten finns länkar till äldre inlägg!

Erik i Bennarby sa...

Hej på dig

Läser storögt din blogg och ser att du har mycket större problem än mina stopp i avloppet.. Läser även dina kommentarer i Pumpans blogg.
Är inte lika välartikulerad som Mr Björn här bredvid och dessutom dyslektiker.
Vad jag kan säga är att vi redan i skolan lär oss att Kyrkans män har ställt till ett elände för småfolket vid tex husförhör osv. Jag och många med mig tar inte reda på mer än så, det räcker för oss..

Min fars begravning för två veckor sedan var en vacker och fin begravning med en (vet inte vad deet heter i missionskyrkan)Präst som vi inom familjen känner. Hon pratade om pappa väldigt vackert men när det kommer till gudsprat så slocknade jag totalt. Är dok avundssjuk på er som faktist tror, måste vara otroligt skönt att ha något högre att tro på.
Hoppas du kommer att må bättre än du gjort och jag önskar dig ett väldigt bra år 2008

Pumpan sa...

Det är lätt att skylla mycket av det onda i världen på religionen. Vi hör ju varje dag om det och ser på tv alla dessa tragedier med bomber och krig, Israel och problemen där nere är man ju så ofantligt less och irriterad på. Vi har ju en tendens att göra det lätt för oss och drar allt som har med religion, krig och murar och elende som samma sak.
Religion är dåligt.
Dom flesta har nog ändå inte nått emot svenska kyrkan då åtminstone jag förknippar alla kyrkans verksamheter som bra. Jag har alltid släpat mina barn till kyrkans barntimme, körer och andra aktiviteter trots att jag är ateist. Vi uppskattar oxå att vi kan använda kyrkans vackra rum till festligheter som bröllop och dop och det känns helt rätt att begrava våra anhöriga i kyrkan. Men det förknippar vi inte med religion .

Tankar för dagen... sa...

Människor är människor.

Såväl kristna som andra.

Ofullständiga, allt annat än perfekta.

Ingen och alla - är orsak till allt ont.

Alla kan göra något åt det.. även om det ter sig hopplöst alltsom oftast..

Joakim Källström sa...

Har du läst boken "Hur man botar en fanatiker"?

kyrksyster sa...

Erik: Ja, jag har en del att kämpa med. Svenska kyrkan är inte paradiset även om man skulle önska det. Kyrkans folk är lika bristfälliga som andra och bråkar lika mycket som andra gör.

Den s. k. neutrala religionsundervisningen är ju inte mer neutral än att den är färgad av vad läraren anser. Och då blir det ju avgörande för barnens intresse. Husförhören skildras som en skräcktillställning i några romaner. I verkligheten var det ofta ett festtillfälle. Och husförhörets syfte var att kontrollera framförallt läskunnigheten i en tid då folkskolan ännu inte var uppfunnen. Tack vare husförhören hade Sverige redan på 1600-talet i princip avskaffat analfabetismen. Det är unikt att vanligt folk kunde läsa på den tiden! Visserligen hade de till vardags mest katekesen och psalmboken att tillgå, men ändå... de kunde läsa ett brev om de fick något... de kunde läsa en bok om naturlära om de fick låna en. Detta gjorde det möjligt även för fattiga pojkar att skaffa sig utbildning och komma någon vart!
Visst fanns det elaka präster, men det fanns också dom som ömmade för allmogen, försvarade fattigt folk och skapade sociala reformer...

Pumpan: Ja, det är smidigt att dra alla över en kam. Då slipper man bearbeta det man varit med om.

Sen är ju frågan vad som är religion. Det kanske är just det där att i vardagen knyta an till det stämningsfulla och upplyftande. Kristen tro är bara ett steg till...

Sammantaget: Kloka ord! Tack för dom!

Jokke: Nej, den boken har jag aldrig läst.

marie sa...

Ja, jag är aningens fördomsfull mot kristendomen. Förrut har jag läst om kristendomen och tolkat det ur min synvinkel, precis som ni tolkar ur er synvinkel. Grundtanken faller mig inte i smaken.
Jag skulle aldrig komma på tanken att gå på en gudstjänst bara för att, men går givetvis om jag blir bjuden å dop, bröllop etc. Men jag ber inte, inte ens då...

marie sa...

Är "kasta-ruttna-ägg-på-grannar" en allmän företeelse eller en religion?

Jag har läst mer om kristendomen än i expressen och för mig så framstår det som absurdt att förlita sig på en gud och tro på någonting i en gammal bok där många historier är vetenskapligt motbevisade.

Men prova att skriv om äggkastande 28-åriga småbarnsmammor du ;o) det kan du nog få en och annan rolig kommentar på!
Glad påsk och fira med Gudis, nej jag menade Godis ;o)

Anonym sa...

Hej kyrksyster
Tiderna förändras tror jag, jag som föddes på det glada 60-talet sjöng en del psalmer i skolan var i kykan vid vissa högtidliga tillfällen på den tiden var staten och stadskyrkan våra fostrare och vi fick ju alla en dos religion som även gav oss en viss förståelse om vad religion handlar om. Men dagens samhälle bygger ju alltmer på individen och tyvärr även på egot i viss mån.Bra kanske i viss mån att man kan ha ett fritt och personligt förhållande till Gud idag, men som sagt det har sina snedsidor tycker jag när människor inte har någon positiv erfarenhet alls av tro, utan man kan odla på ilska och avståndstagande till fenomenet gud om man önskar.att inse att kristna inte är orsak till allt ont innebär väl också att man måste erkänna en viss auktoritet utanför egot. tror det är svårt för vissa människor, jag minns hur arg jag blev första gångerna jag läste bibeln i min ungdom när den ex sa att otukt är synd, vem ska tala till mig på det sättet tänkte jag, jag gör ju som jag vill. ännu svårare tror jag det är idag när jaget är så mycket i samhället.Så funderar jag.

Mikaela H B sa...

hejsan. dags för mig att lämna en kommentar i din blogg. Jag tycker det är hemskt att folk ska hålla på att hata hela tiden. fanatiker är aldrig bra inom någon religion, annars tror jag att lite mer religion, oavsett vilken egentligen, skulle göra gott i vilket samhälle som helst. Tack för din kommentar i min blogg om kristendomen! Varma hälsningar