Bloggportalen registrerar inte längre mina inlägg här. Jag vet inte varför det plötsligt blivet så.
Men för er som bloggar på Blogger och får kommentarer från mig är det ju inte svårt att hitta mig. Mest bloggar jag på AB annars.
Efter hot om diciplinpåföljd och uppsägning om jag inte genast slutade blogga... sa jag i veckan upp min tjänst som diakon. Under hot om att domkapitlet står i färd med att frånta mig vigningstjänsten med motiveringen att jag med att blogga har "allvarligt skadat det anseende en diakon ska ha" har jag valt att förekomma istället för att förekommas och självmant lämnat diakonatet. Det är praxis att man gör så om man har någon heder kvar som är värd att rädda.
Detta är naturligtvis en katastrof för mig. Och en sorg så stor att inget kan jämföras med den.
Jag tänker inte försvara mig varken inför de som läser detta eller inför kyrkan. Anklagelserna får stå där och den som vill får skaffa sig en egen uppfattning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hello. This post is likeable, and your blog is very interesting, congratulations :-). I will add in my blogroll =). If possible gives a last there on my blog, it is about the Impressora e Multifuncional, I hope you enjoy. The address is http://impressora-multifuncional.blogspot.com. A hug.
Jag har följt din verksamhet på nätet under en lång tid och sett vad du betytt för mig och andra människor där. Just på nätet möter man många av "dessa mina minsta" och där har du vandrat runt bland bloggarna och hjälpt, tröstat men också tagit strid för kyrkan och Kristus.
Vi behöver apostlar på Internet.
Det har man inte förstått.
Seså, var inte ledsen. Gud ser till hjärtat! Samfunden består i så hög grad av JUST de fariséer Jesus avskydde. Något annat ska man inte förvänta sig.
Jag är själv katolik, och jag får säga, att jag har aldrig haft några dåliga erfarenheter av min kyrka.
Jag har ändå varit nog så vanartig, minsann, och det vet mitt prästerskap. Det bemötande jag får av dem är, hur ska jag säga, milimalistiskt, neutralt, absolut korrekt. Under mina drygt 20 år som katolik har jag aldrig stött på något som liknar den sorts uppslitande konflikt du själv tycks ha drabbats av.
Nåja, Gud är med dig, och det är jag med, det lilla jag kan, lita på det.
Tina
Uppriktigt sagt jag fattar inte hur man kan bete sej så inom Kyrkan.De óm några borde vara tacksamma för var människa som vill att sanningen ska fram.
Är detta inte lika illa osm begå övergrepp av något slag undrar jag
Jag vet inte om du följt min historia. Jag är fortfarande diakon. Men blev dömd av mitt domkapitel och fick gå till överklagandenämnden för att få upprättelse. Dk fick en skrapa, men olyckan var skedd. Min hälsa tog stryk och mitt jobb var förlorat. Idag har jag ett projektjobb som tar slut 31 okt. Alla andra inblandade får fortsätta sina liv. Mitt förändrades i grunden och är djupt osäkert.
Visst var det övergrepp...
Go kväll Kyrksyster!
Jag såg ditt inlägg på Fialottas blogg om Kyrkhundar. Egentligen är det rätt märkligt att kyrkan inte gör mer för våra hundar när alla vet att hundarna påverkar de allra flesta människor väl.
Just nu pågår det mig veterligt två projekt i landet som utbildar Terapihundar som när de är klara skall placeras inom äldreomsorgen. Men du vet väl lika väl som jag att Svenska kyrkans organisation är en helt omöjlig organisation … fullständigt snurrig.
Jag fick ett mejl härförleden om en hund som på eget bevåg trängde sig in i en kyrka just den där på året då man skall tänka på både hundar och andra djur. Men mest märkligt var att hunden trängde sig in just som prästen predikade om hur viktiga hundarna är för människors välbefinnande.
Vill du veta hur det gick till så får du KLICKA HÄR
Skicka en kommentar