Barmhärtighet var temat när vi var med diakonerna i klostret idag. En av systrarna mötte oss och samtalade med oss.
De katolska systrarna är våra nära vänner. De engagerar sig i vår familj, frågar efter barnen som de nästan inte träffat. Den ena av våra döttrar har varit där en del när hon gick i gymnasiet, och håller fortfarande kontakt med en av systrarna som varit en förebild för henne. Den andra dottern hänger med ibland och lillkillen har också varit där nån gång. Äldste sonen kan jag inte minnas om han varit där...
Vi samtalade, drack kaffe och övervarade vespern innan eftermiddagen var slut.
Nunnor är som folk är mest, och har ofta ganska stor självdistans. Och de tar gärna emot barn på studiebesök som kan ställa väldigt bra frågor:
"Är det roligare att vara nunna än att cykla?"
"Vet du vad ishockey är för nåt?"
Och små släktingar till systrarna kan också ha bestämda önskningar:
"Jag vill åka till plåstret och hälsa på tunnorna!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar