Vänner och före detta vänner...

Soroptimisterna är en internationell kvinnoorganisation som jag är engagerad i. Till hösten blir jag den lokala klubbens president.

Men ikväll var det möte på en av gårdarna i socknen, husets härskarinna och jag stod för värdskapet. Detta betydde i klartext att denna rekordeliga kvinna gjorde allt... medan jag möjligen serverade lite kaffe...

Och skvallrade i köket förståss... För några år sedan höll klubben på att utplånas, flera medlemmar flyttade och några slutade och kvar blev pensionärerna och jag. Men så gjorde vi en drive och fick med ett stort antal nya... mer i min ålder och yngre. Några av dessa var tre tjejer i det hörn av socknen där vi bodde våra första 1,5 åren här, medan residenset renoverades för oss. Dom fångade upp mig när vi kom, frågade om jag ville vara med i deras idrottsförening och gympagruppen... och det tackade jag inte nej till!

Så när dom kom med i klubben så vart det genast mer livat... Och detta är tjejer som man kan vara väninna med... vi delar...

Ikväll kändes det gott att få en kram och lite förståelse...


Speciellt som jag inte kan låta bli att kolla den blogg jag borde hålla mig borta ifrån... och läser att människor som aldrig sett mig... aldrig talat med mig... fäller domar och avråder all kontakt... på denna människas ord... som känner frid över att äntligen sluppit mig... eftersom hon inte tror på nån förändring...

Nej... jag tror inte heller på nån förändring... för jag hoppas jag duger som jag är!