Kyrkliga seder förändras

Mörkret har lagt sig. Så även maken som är en kvällstrött typ. Själv är jag nattuggla, och sover helst på morgonen. På jobbet har dom till sist accepterat att jag alltid kommer sist - men å andra sidan så är det alltid jag som låser och slår på larmet fram på kvällskröken...

Jag har varit ledig, vilket innebär att jag städat och tvättat. Det har varit konfirmation idag. Den har jag inte varit inblandad i - men i morgon är det högmässa. Då är jag med och tjänstgör. Det blir många som tar emot nattvarden en sådan dag. Och vi har hos oss den seden att att kyrkvärdarna kan dela ut vinet, men att någon vigd ska dela ut brödet.

Låter kanske konstigt, men det är en gammal själavårdsregel. Den som delar ut brödet avgör om personen ska få kommunicera. Den makten ska inte ligga på grannen eller den på jobbet underställde... Sen är det en annan sak att vi idag inte nekar någon som själv vill.

Det enda som jag tycker är svårt är barnen. Är föräldrarna med fram kan man fråga... men ibland kommer barn själva och då vet jag inte alltid om jag ska ge eller ej. Barn ska inte delta utan föräldrarnas tillåtelse. Först som konfirmander tillåts dom själva ta det beslutet.
Vi brukar informera om att om man inte vill ta emot bröd och vin kan man lägga sin hand på den motsatta axeln som ett tecken - då läser vi en välsignelse istället.

Idag delas i regel nattvarden ut efter ett kösystem. Förr gick man fram och föll på knä vid altarringen och sen gick prästen runt först med bröd och sen med vin. När alla fått reste man sig och gick samtidigt. Många kände sig uttittade och vågade inte.

Idag står präster, diakoner och kyrkvärdar framför altarringen eller om det är en gudstjänst med mycket folk även på fler ställen i kyrkan - och man går fram och tar emot bröd och vin en efter en stående... och går tillbaka till sin plats.
De flesta uppskattar det, men en del tycker att högtidligheten försvunnit.

Och knäfallet har helt försvunnit... Själv knäfaller jag bara vid bikten numera...