Det känns ganska trist idag. Jag är inte sugen på att blogga på AB-precis. Känner mig faktiskt illa till mods...
Yngste sonen flög till Tyskland i söndags. Huset känns tomt. Om en månad flyttar jag ut, och strax efter flyttar maken till vårt nya hus.
Livet förändras, jag behöver min energi. Men den går till att hantera folks tyckande. Det är lite för mycket i lasten... bördorna verkar aldrig ta slut... Ett evighetsarbete...
2 kommentarer:
Förstår lite hur du känner, (mest med tanke på ditt inlägg på AB-bloggen).
De två sista bloggdebatterna som jag gav mig in i, CS Lewis-debatten hos Birger Schlaug och Biblarna på Scandic hotellen; sög lite musten ur mig.
Men vad var som var positivt var att jag fick ett väldigt ärligt och öppet email från Schlaug, som svar på ett från mig, och det uppskattade jag.
Men många gånger överväger de negativa responserna de positiva och det är omöjligt att diskutera med någon som redan har bestämt sig för att man är en galning som tror på något.(Schlaug hör definitivt inte till dem...)
Men åndrasidan, inget nytt under solen, som kristen har jag nästan alltid blivit inklämd i ett hörn. Bara det att webben är ett öppet forum, öppet för vem som helst att säga vad som helst.
Och jag, som verbalt är väldigt handikappad och ganska blyg, kan gömma mig bakom det skrivna ordet, på samma sätt som den som kommenterar mig.
Kram Monica
Jo, nog är det ganska tufft på bloggarna... Just det där med de upprörda känslorna, de starka orden... men inte vet jag kanske talar folk till varandra på det viset...
Men visst vågar dom mer när dom är anonyma.
Skicka en kommentar