Kan inte hjälpa att jag funderar över vissa fenomen.
- Om religioner och i synnerhet kristendom är helt ute, varför är det då så viktigt att förfölja, förlöjliga och motarbeta? Det som är ute självdör väl?
- Varför finns det så många människor - av alla de sorter och ideologier - som alltid uppfattar andras protester, avvikande åsikt, ifrågasättande som kränkningar och fula tillmälen? Medan det de påstår om, och kallar andra bara är sanningar?
- Varför en del tror att just deras åsikt är neutral, värderingsfri, vetenskaplig - och därmed skulle ha företräde framför andras?
- Varför fundamentalism och totalitär värderingskodex är ok för någon enstaka livsåskådning typ ateism á la "Humanisterna" och så skrämmande när det gäller andra?
- Varför man är så hatisk och så paniskt rädd för en kyrka man anser marginaliserad? Samtidigt som man hela tiden påstår att hon försöker ta makten över samhället? Vilket intresse tror man kyrkan skulle ha av det? Varför tror man att tvångskristnade människor skulle funka i dag?
- Kan inte hjälpas att jag förvånas över paradoxerna... och över en rädsla för något så utopiskt... och en skräck inför människor man anser korkade och förvirrade...
- Och konstaterar att det finns folk till allt. Alla ateister är inte korkade och skraja... som väl är. Men en del är. Likaväl som det finns nog så underliga kristna - som kan få en att rysa. Men som väl är så är dom flesta skötsamma, välfungerande, omtänksamma och ansvarstagande människor med stor respekt för oliktänkande. Tänk om alla ateister också var det...
26 kommentarer:
Det är sådant man funderar över. Först och främst kan man väl sluta sig till att många ateister (däribland jag tidigare) hade ett ganska maniskt förhållande till religion. En ganska osympatisk och aggressiv bitterhet.
Sedan så tror jag också att ateismen/det ogudaktiga behöver något att riva sönder för att definera sig själv utifrån detta. Varför skulle annars en "låt gåt"-gränslöshet föra med sig en sådan vånda inför de som inte vill spela deras spel?
Hälsningar,
Svartvit
Precis som du säger så finns det mindre sympatiska individer i alla läger. Jag var väldigt avogt inställd till allt som hade med kristendomen att göra, tills jag blev lite äldre & klokare(!?) ;D
Jag ser fortfarande mig själv som ateist, om jag absolut måste ha en etikett. Men jag har en mer ödmjuk inställning till andra livsåskådningar nu, & jag tycker det är spännande att lära mig hur andra tror att saker & ting ligger till.
Påhopp av allahanda karaktär är väl aldrig roligt. Man får bita ihop, & inse att det förmodligen mest beror på rädsla & osäkerhet inför saker man inte förstår.
Jag ska nu besvara dina frågor:
"Om religioner och i synnerhet kristendom är helt ute, varför är det då så viktigt att förfölja, förlöjliga och motarbeta? Det som är ute självdör väl?"
Vikten av att motarbeta dumheter i stil med kristendom eller andra vidskepligheter ligger i att dessa saker är farliga. Dels eftersom vi lever i en demokrati där folket bestämmer landets öde, och då kan vi såklart inte ha ett folk som tror att svaren finns hos religiösa skrifter, horoskåp, präster, immaner eller hos stjärnorna. I så fall får vi ett folk inkapabelt att skilja demagoger från seriösa politiker men framför allt får vi ett folk som inte kan skilja fördelaktiga beslut från ofördelaktiga. Se på USA där människor på basis av religion har röstat fram en intolerant krigs-hetsande fundamentalist.
Dumheterna är också av värde att motarbeta eftersom de genom sitt hyllande av blind tro utgör grunden för fanatism, fascism och fundamentalism. Vidare ser jag ett värde i att människor inte blir lurade helt enkelt och förda bakom ljuset, vilket givetvis leder mig till att motarbeta människor som gör just detta: lurar andra människor, inte nödvändigtvis medvetet men likväl fyller de folk med osanningar. Därför är det väsentligt att motarbeta, för bara för att det är dumt "försvinner" det inte. Se bara på nazityskland (och eftersom jag vet att du har problem med att förstå analogier vill jag understryka att jag inte jämför kristna med nazister nu). Där, i nazityskland, pågick det många dumheter. Jag tror inte att du skulle påstå att det därför inte behövdes något motarbete...
"Varför finns det så många människor - av alla de sorter och ideologier - som alltid uppfattar andras protester, avvikande åsikt, ifrågasättande som kränkningar och fula tillmälen? Medan det de påstår om, och kallar andra bara är sanningar?"
Det följer av att folk har olika trosföreställningar. Antingen har båda parter fel eller också har båda rätt eller också har en fel och en rätt. Men innan hur det faktiskt ligger till är upptäckt kommer det såklart pågå en polemik där den ena anklagar den andra för att ha fel och den andra anklagar den förste för detsamma. Det är alltså inte konstigt på något sätt att folk tror att de har rätt och att andra har fel, du gör det hela tiden till exempel.
"Varför en del tror att just deras åsikt är neutral, värderingsfri, vetenskaplig - och därmed skulle ha företräde framför andras?"
Jag tror du blandar ihoå åsikter med fakta nu. En åsikt är aldrig neutral. Däremot kan en åsikt beläggas med fakta som i sin tur är neutrala och vetenskapligt belagda. Om någon påstår att dennes påståenden är vetenskapliga, värdefria och neutrala beror det på att 1. personen försöker berätta om vad personen tror är en eller flera fakta och 2. personen tror att denna fakta är vetenskapligt belagd (att det finns empirisk och logisk evidens som stöder påståendet helt enkelt). Och vad är det för fel med att påstå saker man tror detta om? Vad är det som är så underligt med det. När någon gör det är allt i sin ordning, om personen har rätt eller fel kan bara avgöras med argument och mer vetenskap.
"Varför fundamentalism och totalitär värderingskodex är ok för någon enstaka livsåskådning typ ateism á la "Humanisterna" och så skrämmande när det gäller andra?"
Du har fortfarande inte lärt dig skilja mellan ateism och livsåskådningar märker jag. Ateism är en trosföreställning om EN företeelse nämligen Gud/Gudar. Man kan som ateist ha vilken livsåskådning som helst som kan motivera till vilka handlingar som helst, för det är nämligen inte ateism som motiverar, det är livsåskådningen som gör det. Precis som TEISM (Vilket är vad som egentligen står i motsatsförhållande till ateism) inte motiverar religiösa emedan deras RELIGION gör det. Lär dig för en gång skull detta.
Humanisternas handlingar motiveras alltså inte av deras ateism, utan av deras SEKULÄRA HUMANISM. Hur den är totalitär och fundamentalistisk vet jag inte, att du däremot notoriskt och konsekvent undvikit att ge belägg för det vet jag däremot. Svaret på din fråga är givetvis att Humanisterna (t ex inte ser sig själva som fundamentalister och därför inte ser något problem i att anse att fundamentalister inte är OK medan de själva, som de inte anser är fundamentalister, är OK. Sedan kan du såklart försöka övertyga dem om att de är fundamentalister, jag skulle bli glad om du kunde göra detta. Det borde ju inte vara svårt eftersom du anser att bevisen finns överallt.
"Varför man är så hatisk och så paniskt rädd för en kyrka man anser marginaliserad? Samtidigt som man hela tiden påstår att hon försöker ta makten över samhället? Vilket intresse tror man kyrkan skulle ha av det? Varför tror man att tvångskristnade människor skulle funka i dag?"
Tja, de flesta kristna är faktiskt tvångskritnade, dvs. indoktrinerade sedan barnsben. De har inte valt sin religion fritt utifrån den fakta som finns tillgänglig, de har blivit hjärntvättade av sina föräldrar. Så det verkar fungera ganska bra med tvångskristnade människor även i dessa tider. Och eftersom jag och många fler är emot tvångsrekrytering, indoktrinering och dylika religiösa företeelser anser jag och andra givetvis att kyrkan och kristendomen är dålig. Sedan tror jag väldigt få av oss känner hat och panik, men sådana känslor finns det säkert vissa som känner av olika anledningar. Känner dock ingen av dessa.
"Kan inte hjälpas att jag förvånas över paradoxerna... och över en rädsla för något så utopiskt... och en skräck inför människor man anser korkade och förvirrade..."
Vilka paradoxer? Vad är det som är "så utopiskt"? Ge belägg för att era kritiker motiveras av "hat", "skräck" och "panik". Ge belägg för det. Jag känner ingen skräck, inget hat och ingen panik. Jag blir enerverad när folk upprepar samma myter och missförstånd i evighet trots att beläggen för att det är myter och missförstånd stirrar dem rakt i ansiktet. Men om du och andra bara kunde argumentera för en gång skull vore jag såklart inte enerverad, och givetvis är det inte denna irritation som ligger till grund för min kritik. Grunden består i kärlek gentemot förnuftet, mina medmänniskors rätt att välja sin tro fritt men framför allt i att jag helt enkelt tror att ni har fel...
"Och konstaterar att det finns folk till allt. Alla ateister är inte korkade och skraja... som väl är. Men en del är. Likaväl som det finns nog så underliga kristna - som kan få en att rysa. Men som väl är så är dom flesta skötsamma, välfungerande, omtänksamma och ansvarstagande människor med stor respekt för oliktänkande. Tänk om alla ateister också var det..."
Återigen misslyckas du se skillnad på ateism och livsåskådning. Men visst finns det korkade ateister, det råder det ingen tvekan om. Jag har mycket större respekt för en teist som valt sin tro på förnuftiga grunder än en ateist som lyssnat på pappa. Sedan säger du emot dig själv, först finns det korkade kristna enligt dig och sedan önskar du att alla ateister OCKSÅ var omtänksamma och accepterade oliktänkande som om alla kristna trots din tidigare utsaga skulle vara och göra detta. Men var god ge belägg för de fundamentalistiska inslagen i Humanisternas livsåskådning, var god statuera dina skäl att tro att Humanisterna är sådana du anklagar dem för att göra. Jag har sett deras belägg för varför kristendomen och religion är dåliga företeelser, man jag har än så länge inte sett dina belägg för varför sekulär humanism är det.
Tobias Malm! Hur kan du säga att vi ska motarbeta kristendomen m fl religioner? Ska man inte få tro vad man vill? Om du, & människor med samma åsikter som du, ska bestämma åt alla andra vad de ska tro på eller ej, vad är det då som gör er så mycket bättre? Jag vill inte att NÅGON ska tala om för mig vad jag ska tro på. Jag tycker du har en otäck inställning, du vill styra mig lika mycket som du påstår att religioner styr folks tänkande.
Blotta längden på inlägget ovanför tyder nästan på ett ganska maniskt förhållande till religionen. Att vara så insyltad och högmodig att man inte kan se sig egen horisonts begränsningar är också ett tecken på detta. Jag är egentligen inte intresserad av att spela luffarschack med någon nitisk ateist, det har gjorts många gånger förr med människor av tyngre kaliber. Fritjof Schuon sade en ganska förnuftig sak som passar väl in här..
"Man kan inte komma in i hjärtat av gnosis-visdomen genom en eftertanke driven in absurdum, och de som vill agera på detta plan med undersökningar och trevanden, de som forskar och väger, har inte begripit att man omöjligen kan tillämpa samma logiska och experimentella “system” inom alla kunskapsområden: det finns verkligheter som man antingen fattar med ett ögonkast eller också inte fattar alls."
Nu tänker jag generalisera:
Det folk i allmännhet inte känner till skrämmer dem därför är det lättare att förkasta och avfärda.
Trosuppfattninger och /eller ideologier är ofta något som är djupt rotat i själ och hjärta. Om någon sedan ifrågasätter ens tro och /eller ideologi. Ligger det nära ett att det uppfattas som ett personangrepp.
Jag tror det är viktigt att känna till och i diskussiner ha med sig den kunskapen och hålla en nivå med respekt mot varandra.
Det är här det ofta går åt helvete. Eftersom "meningar med livet" ligger så nära själen.
Till exempel: Bara för att jag tror mig funnit sanningen så äger jag ingen rätt att förkasta din sanning. Det är respekt.
..men har jag rätt att ifrågasätta din sanning? och måste jag göra det?
och OM jag gör det..vad är då syftet med det?
*kram*
Jag förklarade hur jag kunde säga att man bör motarbeta kristendomen och andra religioner, att du ställer frågan måste betyda att du antingen inte läst vad jag skrivit särskilt noga eller att du inte förstått det. Att motarbeta en ideologi och ett system av trosföreställningar är inte att "tvinga" någon till någonting.
Jag vill inte tvinga någon att inte vara kristen, lika lite som jag vill tvinga någon att vara nazist eller något annat jag tycker är fel. Men det betyder inte att jag inte kan motarbeta dessa saker liksom ni försöker motarbeta den sekulära humanismen utan att för den sakens skull tvinga folk till något.
Förstår du att det finns en skillnad? Vart i det jag skrev fick du uppfattningen att jag förespråkade den där otäcka inställningen du talade om? När jag skrev att jag var emot indoktrinering, blind tro och och för förnuftet samt människors rätt att välja sin egen tro utifrån de fakta som finns vid handen? Var det min otäcka inställning? Jag tycker du anklagar mig för saker du inte har skäl att anklaga mig för, eller har du skäl du ännu inte avslöjat? Skulle gärna ta del av dina belägg för varför jag vill "styra" dig att tro eller inte tro på något.
Svartvit:
Så hur långt man skriver avgör alltså något om huruvida man har en "manisk" inställning? Och vilka andra metoder anser du att det finns att urskönja objektiva sanningar förutom den vetenskapliga metoden? Varför mina kommentarer är längre än era beror på att jag argumenterar, jag ger skäl till VARFÖR jag tycker vad jag tycker. Men enligt dig är man alltså manisk då.
Tobias!
Reagerade på en sak som du skrev:
"Tja, de flesta kristna är faktiskt tvångskristnade, dvs. indoktrinerade sedan barnsben. De har inte valt sin religion fritt utifrån den fakta som finns tillgänglig, de har blivit hjärntvättade av sina föräldrar."
Jag tror att det ger en ganska bra bild av hur lite du vet om kristna människor. Jag vet ingen kristen som är "tvångskristnad". Det kristna jag känner har antingen hittat till den kristna tron själv (som jag), eller så har de kommit till en fas i sitt liv (ofta i tonåren eller som unga vuxna) när de har varit tvingade att själv ta ställning till sin "barnatro" och själv bilda sig en uppfattning.
Tro kan man inte "ärva", eller bli påtvingad.
Faktum är det nog är lättare att säga nej till kristendomen än att säga ja. (Eller att säga nej eller ja till Jesus, som det egentligen handlar om).
Och håll isär kristna och kristendom (dvs. tron på Jesus Kristus).
De kristna har gjort så mycket dumt genom årtusenden, det vet vi alla. Jag är en av dem.
(Och en hel del bra också, men det talas det sällan om i debatten, bara vad de har gjort fel)
Jag vet inte med mig att jag motarbetar sekulär humanism. Du däremot, säger ju själv att du motarbetar kristendomen m fl religioner. Hur kan du tycka att det stärker demokratin? Såvitt jag vet har vi genom demokratiska val kommit fram till att man får tro på vad man vill i Sverige, religionsfrihet kallas det visst. Hur skulle vi bära oss åt för att på ett demokratiskt sätt få alla våra religiösa människor i landet att rösta bort religionsfriheten? För det måste vi väl göra om vi ska nå ditt ideal. Alla ska tro som du, på vetenskapen, för den har ju rätt... Du talar mot dig själv.
vill bara tydliggöra att min senaste kommentar är riktad till Tobias, om någon undrar...
Modesty b: Man kan vara emot en tro och försöka utplåna den helt på demokratisk väg, genom att helt enkelt argumentera så att inga tillslut anammar den. För den sakens skull så behöver man inte vilja förbjuda att folk ska få tro på den.
Jag skulle till exempel aldrig drömma om att vilja förbjuda till exempel tro på asagudarna, men om någon av mina kompisar en dag skulle be till Zues innan vi inmundigade en måltid så skulle jag nog försöka, på demokratisk väg, det vill säga med hjälp av argument, få honom att släppa sin nyfunna tro. Detta är inte att vara emot åsiktsfrihet/trosfrihet/religionsfrihet.
Pluffo! ...men varför då, jag förstår inte VARFÖR man måste övertyga alla andra om att det man själv tror på är det enda rätta? Varför kan inte folk få ha sin tro ifred? Kan man inte ha ett demokratiskt samhälle utan att utrota alla religioner?
Modesty B:"Jag vill inte att NÅGON ska tala om för mig vad jag ska tro på."
Så du är inte intresserad av att tro på det som är sant alltså? Jag har haft en del felaktiga åsikter genom åren som har visat sig vara felaktiga, detta främst genom att någon annan människa har visat mig varför dem varit det.
En argumenterande människa säger inte åt dig vad du ska tro på. Han/hon ger dig bara argument för att du ska kunna besluta detta själv.
Om jag till exempel går omkring och tror att det största primtalet är 5, så vill jag såklart inte att någon ska komma fram och säga, "Nu ska du tro att det finns ett oändligt antal primtal". Istället vill jag få argument till varför jag har fel. Till exempel kan någon ställa upp 7 och sedan visa att det varken är delbart med 6,5,4,3 eller 2. Det är detta som Tobias försöker göra. Belägga sina åsikter med argument. Det handlar inte om att tvinga på någon något.
Modesty B: Man kan till exempel vara utav den åsikten att folks religösa tro gör mer skada än nytta för dem själva eller andra (notera att detta nödvändigtvis inte är min åsikt). Skulle du resonera på samma sätt om det var nazismen vi pratade om?
Pluffo! Inte intresserad av att tro på det som är sant? Jomen, finns det en enda absolut sanning då?
Ja, man kan oxå vara av den åsikten att fet mat inte är hälsosam, det kan nog tom i vissa sammanhang påstås vara ett vetenskapligt faktum. Men det betyder inte nödvändigtvis att det är en absolut sanning. Man kan ju vara undernärd & behöva gödas upp lite. Många människor behöver något att tro på, mer än bara vetenskapen. Många känner att deras liv saknar en dimension utan religionen. Nu måste jag iväg & jobba, återkommer en annan gång, tack för samtalet!
"finns det en enda absolut sanning då"
Ja, det är min bestämda åsikt, förutom när det gäller moraliska omdömen eller rent stipulerade begrepp som till exempel "Vad är rättvisa?" eller "Hur mycket är "många""?
Jag ser personligen inte hur en sådan sak som att gud existerar och att han inte existerar skulle kunna vara sant på samma gång, vilket gör att jag anser att det finns en absolut sanning vad gäller teism kontra ateism. Detta bygger jag på samma resonemang som att pennan som ligger framför mig på skrivbordet när jag sitter och skriver det här inte både kan existera och inte existera.
Sedan anser jag att det kan vara nyttigt för vissa människor att tro på gud, och mindre nyttligt för andra, och man kan mycket väl argumentera varför det är BRA att tro på gud. Problemet är att man aldrig via en sådan diskussion kommer att kunna sluta sig till att gud också existera och följdaktligen börja tro på honom.
Personligen så vet jag inte riktigt var jag står vad gäller mig själv, men jag är inte alls helt emot tanken att jag skulle vara en lyckligare människa om jag var religös.
Oj, så många kommentarer mig förutan... *ler*
Jag kan inte ta upp alla trådar på en gång. Men väljer att fundera över varför kristen tro skule vara farlig... det sas ju i fornkyrkans tid oxå.
Vad var det man avrättade kristna för egentigen? Inte för att dom trodde det dom trodde, det brydde sig ingen för egentligen. Inte i Rom vill säga... i Jerusalem var det just tron på Jesus som Messias som var kontroversiell.
Men i Rom var det snarare det som kristna inte gjorde som ansågs som hot mot staten - man ville inte tillbe kejsaren som gud. Dena ideologi att kejsaren var gudomlig var något av en sammanhållande länk, och en skyddsdogm för kejsarens makt(ändock blev bra många av dom mördade, men det var väl det som gjorde dom rädda för allt som inte kunde kontrolleras).
Kristna kunde inte böjas under makten, de bekände en annan herre, en avrättad upprorsman som påstods vara uppstånden från det döda. Dessutom var de frimodiga, glada och gjorde inte skillnad på slav och fri.
Egentligen inte så konstigt att man såg ett hot i de kristna... lät man dem hållas skulle snart andra grupper också poppa upp...
Sen kom den dag när kristendomen inte bara var tillåten (vilken den var en period)utan också blev enda tillåtna religionen i det romerska riket... Den utvecklingen vet vi alla inte var bra. I alla fall inte för kristendomen. Men makten hade fått en gisslan att använda för sina syften, med känt resultat. Makten styrde kyrkan, tillsatte biskopar och abottar och stiftade lag. Den lilla människan försvann naturligtvis.
Idag är kyrkan friare - åtminstone i vårt land. Kyrkan får fatta sina egna beslut och tillsätta sina egna biskopar. Men är i många stycken ändå ofri i sitt beroende av vad som för tillfället är pk.
Så vad skulle fara farligt idag? Om vi nu bortser från vissa extrema rörelser utan håller oss till de vanliga svenska varianterna av kristen tro...
Politiskt? Inte ens om alla kristna var kristdemokrater eller alla socialdemokrater skulle det utgöra någon omedelbar fara för rikets säkerhet. Men nu är det ju inte så, kristen tro är inte partipolitisk. Däremot tar kristna ställning i politiska frågor. I frågor som gäller etik, miljö och fördelning. Men det finns i regel mer än ett möjligt ställningstagande... men den som är kristen bollar sina frågeställningar mot funderingen över hur Jesus skulle sett på frågan. Men eftersom dagens frågor inte var så aktuella då... finns det inga färdiga svar. Man får resonera med sig själv och andra.
Detta skulle ju kunna ge upphov till ståndpunkter som går tvärs emot vad opponionen anser. Dock ganska ovanligt i Sverige... men det har hänt i t ex flyktingfrågorna...
Att man i USA satt en man som tror han leker med tennsoldater vid makten speglar nog mer folksjälen än en kristen extremhögers makt. Kristen tro är inte per definition krigisk... egentligen tvärtom. Men kan naturligtvis användas till det mesta om man är förslagen nog.
Motarbeta fritt tänkande? Finns det något fritt tänkande? Ingen av oss lever i ett vacuum, för där skulle vi dö. Vi interagerar, vi lär och vi påverkas hela tiden i en process. Våra tankar är unika, men alltid influerade av vår tid och vår omgivning.
En uppväxt kan vara mer eller mindre tillåtande, mer eller mindre auktoritär. Oberoende av vilken ideologi som präglar hemmet eller skolan.
Men någon objektiv, neutral, tro- och värderingsfri uppväxt är en omöjlighet. Som förälder påverkar du dina barn oavsett om du vill eller ej. Men sen är frågan hur öppen och tillåtande atmosfär man skapar... och i det finns ingen garanti för någon och inte heller någon som omöjligt skulle kunna ge en sådan atmosfär.
Vetenskapligt? Det finns några olyckliga exempel, ja.
Men det finns å andra sidan åtskilliga av det motsatta. Det var i klostren bildning frodades, det var munkar som spred jordbruksmetoder och byggnadskonst. Det var i klostren sjukvård utvecklades, mediciner togs fram...
Det är när makt och framsteg kolliderar vi har de stora farorna....
Sen skulle då den stora faran ligga i att det är vidskepelse och osanning. Bara för att det är det, inte för vad det i praktiken leder till.
Men då slår man knut på sig själv och biter sig i svansen på en gång. För ur kristen synvinkel så är det per definition vidskepelse att inte tro på Gud... typ... fast vi använder inte sådana förklenande uttryck...
Vi tycker ju det är trevligt när folk förstår poängen i kristen tro, men vi tvingar ingen att dela den.
Men många gånger tror jag att det man har så svårt för är att nåden, räddningen, Guds kärlek... allt det Gud ger är gratis. Det ges till den som med sitt hjärta vill och längtar... utan att behöva förtjäna det.
Många vill att kristen tro ska vara en lång lista på förbud. Det är inte så. Det finns en etik, ja...
Men det är inte det som är centrum eller ens avgörande. Det avgörande är en Gud som blev människa... som delar, lider, upprättar och helar. Som ger hopp.
Modesty B,
Pluffo har egentligen sagt det mesta jag skulle kunna säga till dig. För dig verkar "motarbeta" betyda samma sak som förbud och tvång. Om du är av uppfattningen att ordet betyder det är det klart du nu tror att jag vill tvinga folk till saker då jag använde ordet "motarbeta". Men märk väl att jag med "motarbeta" helt enkelt menar att jag vill arbeta emot vissa företeelser (det torde vara en mer korrekt definition också).
Tvång och förbund är metoder att motarbeta på, men i själva begreppet "motarbeta" finns inte dessa metoder inskrivna. Jag har aldrig talat mig varm för vare sig förbud eller tvång eller något dylikt. Mina metoder att motarbeta företeelser är demokratiska (alltså överensstämmande med demokratiska principer i stil med yttrandefrihet och religionsfrihet). Mina metoder går helt enkelt ut på att med argument försöka övertyga folk om att min väg är bättre än till exempel den kristna vägen. Att mina trosföreställningar är mer sannolika än kristnas trosföreställningar. Det är därför jag ägnar mig åt att förkovra min skrivarkonst så att jag kan skriva på bloggar så som denna istället för att träna upp mig till en hacker som förstör sådana här bloggar. Jag hoppas nu att vi kan gå vidare från en punkt där du inte längre är av uppfattningen att jag vill tvinga någon till något, det är faktiskt ganska sårande även om jag förstår att det handlar om ett missförstånd och inte någon illvilja från din sida.
Du skrev fler saker jag gärna hade besvarat men jag ser att signaturen Pluffo redan gjort ett förträffligt jobb i att besvara dessa saker. Jag ska inte behöva upprepa vad han redan har sagt.
Kan dock tillägga att människors intellektuella utveckling KRÄVER att man tvivlar, kräver att man ifrågasätter och framför allt att man blir ifrågasatt. Detta är en av anledningarna till att jag inte gillar inställningen att "lämna alla som tror på saker man inte håller med om ifred".
Monica:
Det är ingen slump att 99 % (rent globalt) av alla troende i världen bär sina föräldrars tro. Det är ingen kosmisk slump att barnen till hinduer, muslimer, kristna och judar också blir hinduer, muslimer, kristna och judar. Judarna och muslimerna märker ju till och med barnen med sin religion, vilket jag betraktar som extremt brutalt och omoraliskt.
Hej!
Hur kan en livsåskådning som...
*till stora delar bygger på vetenskaplig metodik
*inte vill införa någon dogmatisk ateism, endast se till att samhället förblir sekulärt...
...kallas för fundamentalistisk?
mvh
l_johan_k
http://www.dumheterigenesis.nu/
Tobias.
Talade mest om västvärlden.
I världen i övrigt handlar det mer om grupptillhörighet, tror jag. I många länder är det så gott som omöjligt att "byta" religion, därför att det inte finns religionsfrihet.
Det har tackochlov vi.
Ingen förväntar sig att du ska ta dina föräldrars religion, (även om dina föräldrar kanske önskar att du skulle göra det). Du förväntas ta ställning själv, eftersom vårt samhälle fungerar så.
Jag tror inte att "ärvd" tro existerar i ett fritt samhälle, men det är klart att dina föräldrars inställning påverkar dig.
Tvivel och ifrågasättande skärper sinnet.
Ingen tänkande människa kan låta bli att då och då brottas med sina tankar, sin tro och sina ställningstaganden...
Från tid till annan förändras och utvecklas ens inre värld... så måste det vara annars är det inre livet dött.
I den kristna traditionen finns olika "skolor" omkring hanterandet av tvivel, inre mörker, utveckling... Man kan ha lite olika syn på hur det ska hanteras bäst - men erfarenheterna är inte okända.
Tobias, om jag utgår från din förklaring
"Mina metoder går helt enkelt ut på att med argument försöka övertyga folk om att min väg är bättre än till exempel den kristna vägen."
så har jag några frågor om några av dina inlägg och börjar med
"Vikten av att motarbeta dumheter i stil med kristendom eller andra vidskepligheter ligger i att dessa saker är farliga. Dels eftersom vi lever i en demokrati där folket bestämmer landets öde, och då kan vi såklart inte ha ett folk som tror att svaren finns hos religiösa skrifter, horoskåp, präster, immaner eller hos stjärnorna."
1. Varför måste du lägga till så många negativt laddade ord i inledningen. Kunde det inte räckt med "Vikten av att motarbeta kristendom ligger i att den är farlig."? Varför måste du slänga in såklart längre ner? En sån förstärkningen brukar man använda om något som inte är såklart?
2. För många kristna (dock inte alla) finns inte svaren i skrifter eller hos präster (defintivt inte i horoskåp eller stjärnor) utan de utgör en av grunderna för att själv ta ställning i viktiga frågor.
Dessutom varför inte renodla dina argument mot kristendomen utan koppla ihop dem med astrologi och islam? Det är faktiskt stora skillnader.
Sturmark förklara vad humanism är:
http://sturmark.blogsome.com/
mvh
l_johan_k
http://www.dumheterigenesis.nu/
Skicka en kommentar