Min äldste morbror ringde för en stund sedan. Jag nästan förstod att han hade ett ärende. Det är inte var vecka han ringer...
Han berättade att en kusin dött i cancer 49 år. Det var ju inte oväntat... jag visste ju att det var illa. En annan kusin hade berättat...
Min mor hade många syskon, som barn träffade man kusinerna då och då. Som vuxna har det varit synnerligen sporadiskt. Det förändrar inte mitt liv...
Men jag ömmar för hennes far, en annan morbror än den som ringde. Han har förlorat sitt enda barn, hans hustru är svårt dement och är på ett vårdboende. Det är grymt när barnen går före föräldrarna.
Den döda kusinen efterlämnar man och en 20-årig dotter.
"Livet är en gåva som en dag skall återlämnas" sa morbrodern som ringde.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Å, vad mitt hjärta längtar efter tiden då det kan säga så. Att livet är en gåva. Just nu är det mest en kamp.
Tycker om uttrycket. Så ödmjukt, så inspirerande. Tack!
Och tack för kommentaren i min blogg.
Värme från Kang
Skicka en kommentar