lördag 26 maj 2007

Maskroserna

Maken försöker väl utrota dom, men dom sticker upp ändå. Salt, hett vatten, nypa av dom... Inget hjälper! Maskrosen överlever alltid. Vore dom inte så många. överallt så kanske vi skulle gilla dom?






Upplagd av kl.
Etiketter:

2 kommentarer:

Lotta "EnVilsenLoppa" sa...

Du kunde ju låna min Lilla Loppa .Hon plockar gladeligen av varenda en , för de är ju så vackra tycker hon . Så sen kan de ju inte fröa av sig heller , häpp!
I morrn bär de av till körka igen ;o)

27 maj 2007 kl. 00:18
Anonym sa...

Alldeles fel, kyrksyster, man skall arbeta med naturen, inte emot den. Är inte maskrosorna vackra? Måste man inte beundra deras uppkäftighet och förmåga att växa på de mest omöjliga ställen?
Jag klipper bara av dem när de växer på för mig fel ställen. Utrota dem går inte, de kommer alltid tillbaka.
Älska dessa små Guds rackarungar.

28 maj 2007 kl. 08:27

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)